Ödmjukheten i första rummet 

För cirka en månad sedan fick jag ett SMS med en förfrågan. Det gällde en fördjupad intervju på avsändaren – Daniel Johansson.
Vem är han utanför DJ konsult?
Vad gör han när han inte arbetar med den egna firman?
Fritiden?
Som ni förstår tog jag gladeligen uppdraget. Så i vilken ände börjar man?
Det finns en del att välja på. 42-årige Danne har många bollar i luften. 
Det gillar han. Eller, älskar kommer nog närmare sanningen.
   -     Jag har hellre mycket att göra. Det är så jag trivs som bäst. Det kan komma en dag då varken telefonen ringer eller mail-lådan fylls på, säger Danne.

Vi avnjuter en lunch strax utanför Norrköpings stadskärna. Det är lite av varje på tallriken. Kött, potatis och lite grönsaker. Vattnet i glaset bubblar. I det här forumet trivs Danne, det är något man märker ganska fort. En eller två minuter hinner gå innan första ansiktet känns igen vid ett bort lite längre bort. Genom ett glatt humör, en positivism och ett socialt sätt bygger man kontaktnät, broar och vänner. 
Så arbetar Danne.
  -     Jag strävar hela tiden efter att vara ödmjuk. Det är den stora grejen. Jag skulle må dåligt om jag inte får ställa upp. Lasse Berghagen sjunger: ”Där ute väntar livet, ta ingenting för givet”. Det tycker jag är en mycket bra mening, berättar Danne och tar en bit av den kokta potatisen.

Den som antingen arbetat eller umgåtts med Danne vet att han är extra duktig på en specifik punkt. Han är en jävel på att låta käften gå, om man nu får säga det så.
Danne skrattar. 
Han skrattar lite till.
-    Ja... Så är det faktiskt. Kul att du tar upp det. Jag kan själv bli irriterad på folk som bara bubblar och inte lägger något i orden. Jag hoppas att jag inte uppfattas så. Min roll har allt som oftast varit att föra mig med munnen. Det har jag haft stor nytta utav. Jag hade inte fått alla mina uppdrag om jag inte kunnat använda den.
Han tar ett andetag och fortsätter:
-    Men det vissa inte vet är att jag också kan min plats. Behöver jag inte föra talan låter jag någon annan göra det. Det har jag inga som helst problem med. Då lyssnar jag, och det kan vara skönt att inte alltid ha rollen av att stå i centrum.

Genom åren som egen företagare har det, inte helt otippat, blivit en mängd olika typer av uppdrag. En gemensam nämnare är att Danne vill dela med sig – oftast i form av föreläsningar eller utbildningar. Men vägen till ett fullspäckat schema har inte varit en dans på rosor, även om den majoriteten av tiden varit rolig, förstås.
-    I den branschen jag är i måste man göra uppoffringar, man får inget gratis. Jag är nyfiken och vill utvecklas, och tar inget för givet. Det ligger massvis av ideellt arbete bakom för att komma dit jag är idag, säger han.
Vi förflyttar oss från matsalen till en mer stilla miljö. Två fåtöljer, lika många koppar kaffe och pratstunden fortsätter. Lobbyn på hotellet vi befinner oss på känns perfekt. Danne tar en klunk av det ”svarta guldet” och tar mig med från början. Historian är lång – och startade i IK Tiwaz. 
Som 15-åring var han involverad i Tiwaz Open, som i sin tur ledde vidare till fler uppdrag inom föreningen. När Danne var i 20-årsåldern belönades han med sin första anställning. Ungdomskonsulent på halvtid stod det i arbetsbeskrivningen. Det var starten, sedan har allt rullat på.

I början av 1990-talet bildade Danne NT-knatet, en löptävling för barn som varit en tradition i Norrköping sedan dess. Där har han under åren, även här, varit mannen som arbetat med munpartiet. Speaker-rollen har passat som handen i handsken.
-   Det har varit något år som jag inte kunnat ha mikrofonen i handen. Det har varit mycket roliga år med NT-knatet, menar Danne och fortsätter:
-      Jag var även en av de som drog igång innebandyn på allvar i Norrköping. På så sätt blev jag också domare.
Och här glider vi in på ett ämne som ligger honom varmt om hjärtat. Det kallas ibland för världens mest utsatta jobb. I flera år har han sprungit med pipan och även utbildat andra med domardrömmar.
-    Jag har dömt innebandy i 20 år och dömer fortfarande på distriktsnivå. Lika många år har jag som fotbollsdomare. Nu dömde jag inte i år eller i fjol och vi får se om jag kommer tillbaka till att döma fotboll. Jag sa för en tid sen att jag skulle sluta med innebandyn, men den dömer jag ju fortfarande, säger Danne och ler med kaffekoppen i handen.
Inom detta ämne kan han visa upp det mesta. Häng med nu. I innebandyn har han vid två omgångar suttit som ordförande i domarkommitén i Östergötlands innebandyförbund. I Södermanlands förbund har han haft rollen som ordförande i fem år. Han har varit domarinstruktör för svenska innebandyförbundet. Domarobservatör (nu domarcoach) står också på CV:t. Nu mer är han regionscoach för region väst, där han ger tips och råd till andra domare.
-     Allt detta är och har varit fantastiskt roligt. Alla domarläger också, väldigt trevliga. Det ska väl tilläggas också att det inte har varit någon direkt anställning.
Hur hittar du all motivation?
-     Det har aldrig varit något problem. Nu ska vi betona att övervägande har det inte varit ideellt arbete. Jag har fått ersättning, men sen lägger jag ned fler timmar än vad jag egentligen behöver. Så det blir till viss del ideellt, kanske. Men motivationen, ja. Grunden är att jag jobbar med det jag älskar, så är det. Sen vet folk att Danne inte tar ett uppdrag om han inte känner 100 procent för det. Samtidigt måste man tänka på att det inte fungerar att jobba hela, hela tiden, förklarar Danne, som även gör några timmar i veckan med Idrott utan gränser.
Det kan alltså bli för mycket? 
     -    Ja, absolut. Vintern som nu var jobbade jag dagar, kvällar och helger. Det blev för mycket. Arbetet går inte alltid som på räls, det finns tillfällen då det suger mycket energi. Återhämtningen är viktig.

Danne valde då att efter två år som klubbchef i IK Norrköping Friidrott lägga löparskorna, spjutet och kulan på hyllan. En tid han minns med ett leende.
-      Även om det fanns folk som tyckte jag var för snäll. Jag är en föreningsmänniska, men jag vet också hur svårt det är att få människor att ställa upp om de inte får ersättning. Det fanns inte en möjlighet att ge det i IKNF. Hur ska jag kunna tvinga folk att ställa upp? Det går inte. Nu hade jag ersättning under mina två år, det är viktigt att poängtera. Jag har förståelse för de som inte gör något ideellt, även om jag alltid har gjort det. Och kommer göra, säger Danne.

Vi rundar av. En timme har flugit förbi. Ett halvt kollegieblock är antecknat och vi skiljs åt på parkeringen. Danne sätter sig vid ratten och rullar vidare. Nästkommande dagar innehåller nya föreläsningar, utbildningar och utmaningar – med människor omkring sig.
Ni vet, där Daniel Johansson trivs allra bäst.

Det här är Daniel
Namn: Daniel Johansson.
Ålder: 42 år.
Bor: Klingsberg, Norrköping.
Familj: Pappa Bengt och mamma ”Bitten”.
Intressen: Idrott, musik och teater.
Förebilder: Mamma ”Bitten” som betytt massor för mig. Även morfar Hans Stockbring, som tyvärr inte finns i livet i dag och gick bort 2009. De har alltid funnits där och det är två som jag ser upp till.
Motto: Bry er om och ställ upp på varandra.
Äter helst: Allätare – men inte surströmming.
Dricker helst: Läsk, vatten och cider.
Favoritresmål: Kanarieöarna ligger varmt om hjärtat, men sommaren upplever jag allra helst i Sverige.
När du inte jobbar: Brukar avrunda med lite TV, det är avkoppling. Är galen i svenska deckare. Älskar all Norrköpingsidrott, så jag går gärna på det om jag har tid. Jag läser också många webb-tidningar.
Om tio år: Hoppas jag framförallt ha hälsan i behåll. Jag vill fortsatt trivas med min vardag och ha vänner och bekanta runt omkring mig. Jag vill jobba vidare på samma sätt som nu.

Robin Svensson
2015-05-01